Idag har Maria Larsson en slutreplik till Björn Fries i Expressens narkotikadebatt. Finns ännu inte på nätet, men jag citerar texten här, med korta kommentarer insprängda.
Den statistik som är möjlig att jämföra visar att svensk narkotikapolitik lyckas förhållandevis väl. [Nej, det är fel, vilket Fries visade i sitt inlägg. Sverige är medelmåttigt ur ett EU-perspektiv.] Därmed inte sagt att det inte finns stora problem som vi har anledning att ta på allvar. Där delar vi nog ändå uppfattning, jag och Björn Fries.
Men när Fries resonerar i termer av att ifrågasätta förbudet mot konsumtion av droger, ja, då är vi oeniga. Om vi jämför med alkoholens skadeverkningar – social misär, dödsfall, utslagning – vad skulle ett fritt eget bruk av droger innebära? [Här blandar Larsson återigen ihop avkriminalisering och legalisering. En avkriminalisering av eget bruk skulle inte innebär att droger släpptes "fria".]
Min tro [Sic!] är att vi skulle få ytterst stora problem. Som regering har man att hantera målkonflikter – i den ena vågskålen lägger vi minskade kostnader för en restriktiv politik (polis, tull, kriminalvård), i den andra lägger vi effekterna av en legalisering av drogbruk [Sic!] på människors liv och hälsa. För min del är valet enkelt.
Ibland framställs det som om kriminaliseringen av eget bruk ersätter – och försvårar tillgången till – vård, hjälp och stöd. Men dessa två delar i politiken hänger tvärtom ihop. [I teorin ja, men hur är det i praktiken? Det vet vi inte, eftersom lagen aldrig utvärderats.] Genom att eget bruk inte är tillåtet finns möjligheten att upptäcka och beivra narkotikamissbruk och i förlängningen ge vård och socialt stöd. [Återigen, vi vet inte om lagen verkligen fungerar så.]
Det är en total missuppfattning att svensk narkotikapolitik enbart bygger på repressiva åtgärder. [Det har varken Fries eller jag någonsin påstått. Men fakta är att polisen och rättsväsendet sväljer omkring 75 procent av resurserna, vilekt Fries nämnde i sin artikel. Skadelindring får 0,1 procent, enligt en studie av drogforskaren Mats Ramstedt.]
Inlägg
Marathon dreams
1 dag sedan
2 kommentarer:
Mitt problem är snarare det att svensk narkotikapolitik inte är repressiv nog. Skadelindring för dem som redan trillat dit är ett sekundärmål eftersom de med stor sannolikhet redan är körda. Istället bör målet vara att förhindra ytterligare spridning.
Det var en humanistisk inställning. Låter lite som de gamla RNS:arna, som förespråkade Maos narkotikapolitik.
Skicka en kommentar